Vem é jag? Vad gör jag? Vad vill jag?
Varför är jag här i Peking?
Skall på bästa sätt försöka svara på ovan ställda frågor! Nu blir inte detta lätt det kan jag lova, då jag saknar svar på många frågor och funderingar själv…
Ju äldre man blir, ju fler frågor får man och ju färre svar tycks man ha, vem sa att man skulle bli klokare med åldern? Tycks nästan vara tvärt om, helt plötsligt börjar man fundera på saker och ting som man aldrig funderat på innan (typ ovan…). Det var allt lättare att "leva livet" som yngre, mindre funderingar och mindre ansvar mot sig själv och sin omgivning.
Om vi lämnar de omöjliga frågorna och tar saker och ting i någon typ av ordning, så kan jag i alla fall börja med följande; Jag heter Johan Luckhaus och är 36 år gammal (är man gammal när man blivit 36?).
Född och uppväxt strax utanför Göteborg i Nol, om det är barndomskamrater eller Tudors batterifabrik som har ”förorenat” mig mest, har jag ingen aning om. Sitter i alla fall nu i Peking och studerar Mandarin på Beijiing Language and Culture University. Hit har jag tagit mig via treårig ekonomisk linje, 1 år i lumpen, 4 år som chaufför, jorden runt med ryggsäck under 1 år, 2 års reklamförsäljning i Trollhättan, 1 år i Oslo som assisterande butikschef på ICA, jorden runt igen. Nu är jag tjänstledig från min tjänst som distriktansvarig säljare på Corporate Express AB i Göteborg, här har jag jobbat sedan 5 år tillbaks. Till detta kommer diverse extraknäck som dykt upp och vissa och kvällskurser som en förvirrad hjärna bestämt sig för under hösttristesser.
Beslutet att börja plugga i Kina började så sakta växa fram efter att jag var i Kina under sista långresan. Det hände så jädrans mycket där borta, det byggdes, stadskärnorna var hypermoderna, det var business i luften och man kunde nästa känna på landets puls att landet kommer lyckas och dollarna kommer att rulla.
Kan man få vara med, tänkte jag?
Sedan försökte jag under förra hösten (04) att plugga in matte på distans. Märkte direkt att jag varken har energin att plugga efter arbetstid eller disciplinen att fixa det på egen hand. Jag behöver gå till en skola, för dit kommer jag - då jag é jäkligt plikttrogen.
Nu blev allt så svårt, vad vill jag läsa efter att jag läst upp behörigheten? Tänk om jag väljer fel linje?
Vi snackar om minst 3-4 år, jag é då 40 år eller mer– oahh!!! Hemsk tanke...
Jag avundas de personer som efter 9: an visste vad de ville bli när de blev ”stora”.
– ”Jag skall bli brandman” eller ”jag skall bli advokat” och sedan har de pluggat till det, och jobbat med det yrket och det har varit rätt. Det har helt enkelt varit deras grej, rätt val från början, inget velande och inget funderande. Fan vad skönt det måste vara.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor, och jag är ju stor nu!!!!
Så därför växte iden på att studera Mandarin på plats i Peking fram. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, hur många gånger har man varit det i sitt liv?
Nu vet jag i alla fall att jag är på rätt plats vid rätt tillfälle.
Kina ”exploderar”, kineserna får börja turista utanför sitt eget land, Svenska företag etablerar sig där borta, ostindiefararen skall segla till Kina, OS går av stapeln 2008 i Peking – allt händer här och här befinner sig jag.
Ett enda ämne att lära sig, en skolsal att gå till, inget jobb som själ tid och kraft, utan fokus kan läggas helt på pluggandet. Jovisst, 13 miljonersstaden Peking med sitt nattliv och mina skolkamrater kommer säkert att stjäla lite tid – konstigt vore väl annars, men detta skall bara lyckas. Jag skall lära mig språket och jag skall knyta kontakter och jag skall få ett bra jobb och dollar skall rulla även till min tomma ficka.
Hoppas att Ni poppar in på sidan och läser dagboken, mailar frågor eller arbetsuppgifter.
Tar gärna lite arbetsuppgifter som tex. Besöka mässor, undersöka trender eller checka in hotell, posta prover på produkter, köpa kläder, filmer etc. – ställ i alla fall frågan så får vi se om jag kan lösa det.
Höres och synes.
Mvh,
Johan Luckhaus - Your man in Beijiing, China.
|
